Vill isolera mig ifrån mänskligheten en stund. Det blir bara föööör mycket efter allt det här.

 

HEJ ZUSAN.

Jag lovade att visa dig dessa bilder:

TO DO LIST:
- Skärpa till mig i skolan.
- Prata mindre om onödiga saker.
- Skärpa till mig med matlagningen.

- Städa oftare.
- Ta ut Monki på fler och längre promenader.
- Ta tag i mitt liv.
- Tänka positivt.

 

 

 

 

KOMMER JAG KUNNA KLARA DETTA?
- Nä, förmodligen inte. Men jag ska försöka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HEJDÅ

Har kommit fram till att Promoe faktiskt är sjukt underskattad. Så sjukt bra musik det är.
(Just det, HEJ ZUSAN)

Ligger i min säng, lyssnar på Promoe, tänker på saker jag faktiskt borde göra. Kanske skulle sluta tänka på det och ta tag i det? Antingen så gör jag det nu, eller efter middagen. Vad jag nu ska äta är ju en bra fråga. Känner att det här är ett äckligt tråkigt blogginlägg, men jag vet inte vad jag ska skriva.
Ville egentligen bara få fram det här med att Promoe är grym. Och underskattad. Det var väl allt.

 

(HEJ ZUSAN)

Åh, vaknade för typ tio minuter sen. Känns ju jävligt bra när jag bestämt mig för att gå till skolan ALLA dagar, inte vara hemma pga något litet "jag är för trött", "jag har ont i huvet", "jag vill bara vara hemma och ruttna". Nä, jag ska jävlart gå till skolan varje dag.
Men vad händer då egentligen?
JO, JAG VAKNAR SENT SOM NÅT JÄVLA JAG VET INTE VAD. Helvete vad arg jag blir på mig själv. Varför kan jag inte bara vakna av mitt fuckin alarm? ÅÅÅÅÅÅH. SKJUT NÅGOT.

 

 

 

(HEJ ZUSAN)

 

Nu idag, efter 8 månaders tid, så är det dags att säga farväl till min nipple-piercing. Den läker aldrig, och den ställer bara till massvis med problem för mig. Är less helt enkelt. Så ja, hejdå min älskade vän, jag kommer sakna dig såååå. Jag hoppas att jag ska våga ta om dig en vacker dag, för du är så fin. Men just nu så fuckar du bara upp mitt bröst, och det suger.

Detta är inte mitt bröst, men jag måste ju ha någon sorts "Vila-I-Frid-Bröstvårts-Piercing-Bild". Vill inte lägga ut min såhär öppet, så ah, fuck it.
VILA I FRID MIN SÖTA VÄN.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HEJDÅ

(HEJ ZUSAN)

 

Ni vet den där jobbiga känslan, då man inte orkar med att göra någonting, alltså, då man inte orkar någonting alls? Den är så äckligt jobbigt. Vaknade imorse, skulle åka till Kåge och hjälpa till på en modevisning. Men jag kände bara att jag inte klarade av det. Jag har sovit från och till hela dagen, sett på serier, ätit en burgare. Har funderat på om jag ska ta en långpromenad med Monki. Eller om jag ska spela lite Aion. Eller varför inte hitta på något med någon? Men då kommer den där jobbiga känslan, som gör att jag inte orkar. Jag orkar inte träffa någon just nu, men jag orkar inte vara själv heller. Jag orkar inte ligga i sängen och kolla på serier, men jag orkar inte gå ut med Monki heller. Jag orkar inte spela Aion, men jag orkar inte med att inte göra någonting alls heller. Jag orkar inte tvätta mitt hår, och inte heller bara ta en vanlig dusch, eller varför inte ett bad? Nä. Det är bara så, jag orkar inte med den här dagen.

 

Vad ska man göra åt det här då? Kan man ju undra. Det finns en lösning. Helt enkelt att man bara tar tag i allting, jag ska ta ut Monki nu alldeles straxt, så hon får en fin och lång promenad. Jag ska gå förbi Ica och köpa hem lite cola, kanske någon frukt också? Får se. Sedan ska jag komma hem, ta en dusch/ett bad. För att sedan antingen spela lite, eller kolla film/serier. Det gäller liksom att tvinga sig själv med att göra saker, fastän man inte har orken eller lusten till det.